File:Finland Swedish Eckerö Åland dialect 1971.ogg

Torparnas villkor

GAM: Ja:, de e: så: he:r i den he:r bi:n så: hadd vi ... va de ti:e bönndär. å: va:r å e:nn bonde hadde sin tårpare såm bodde li:te a:vsi:des åpp i bakkan de:r, å: dåm hadde ett pota:tisland då: i:från hemmande. å se:dan så fikk de: slå: i: bonns eng å å hadde en höslåtta för sina ko:r, dåm hadde e:n å två: ko:r dåm der tårparena. För de mesta e:n ko: å senn nå få:r hadde de: åkkså. å å de: så fikk de slå: de:r å å bonn hadde å:sta:kat ett li:te åmrå:de, såm va:r å en tårpare fikk slå: de:r. å de va: bra: många tårpare, så att denn bonn hadde i:från i:från dåm andra tårparen åkkså kåm å slo:g så att dåm kunna ha: en fem seks såna de:r hö:slåttår, u:t­de:lade. å: på de: vi:se så födde dåm sina ko:r, å senn fikk dåm gå: u:te på skogin åm såmmarn å å be:ta, å: på å:kärre:nana. De: ... å:krana va: inde:lade i: två: sjifften, såm dåm hadde ti så: rå:g å setta pota:tis på: å: dåm de:r tårparen, dåm ... de va: ba:rnri:ka familjär. Dåm hadde fem å seks å åpp ti sju: ba:rn, varje familj. å: inte va de så: he:ft alla gångår fö:r dåm ti fö:d åpp en sånn sto:r ba:rnska:ra. å: de:ras inkåmst va: inte så: sto:r, dåm hadde sinn ... sitt irke. Vi hadde Sme:dins, Må:lars, Skreddars, Gla:smestars å å senn va de snikkarn, å å de hadde sina irken. Så att de va irkesmensjor allesammans. PHS: Nå sku dåm jö:ra nå: ... Talades de åm dagsvärken såm ...? GAM: Jo:, dåm sku dagsvärka senn åt bönndäna, men nu: minns ja inte hu:r många dagsvärken de sku va: för å:re. De va:r no: på en tju:geta:ls dagsvärken, såmm dåm sku: arbe:ta å:t bonn, för de de:r tårpe då:. PHS: Nå vem va: de såm jikk på dagsvärke? Va de nån sjillna? GAM: Ja:, iblann jikk hustrun å å iblann jikk mannen. Hustrun jikk på vintärn hon å ka:rda å spann, å å senn på: s-... vintärn kunna gubben gå: å jälp dåm i sko:gin åkkså. PHS: Nå: re:knades kvinno å ka:rarbet för samma, såm dagsvärken? GAM: Nej kvinnodagsvärke va: billiga:re de:. PHS: Ja ha. GAM: Jo:. PHS: Hu:r mykke? GAM: Ja:, de sjillde på: en tjugefem penni pe:r da:g. En dagspenning då: va: e:n å sjuttifemm å två: mark allra högst, men annars va de för de mesta e:n å sjuttifem, å: å en kvinnas e:n å femti. PHS: Jo: men ja ... Jo: just de:. Men senn nä:r dåm jo:rd dagsvärken å:t bond, reknades dåm för li:ka då: dåm dä:r da:gana? GAM: Jo: de re:knas för li:ka de:. Jo:, så att de va: da:g såm da:g då:.

- Ja, det är så här i den här byn så hade vi ... var det tio bönder. Och var och en bonde hade sin torpare som bodde lite avsides uppe i backen där och de hade ett potatisland då ifrån hemmanet. Och sedan så fick de slå i bondens äng och hade en höslåtta [:äng eller annat område med gräsväxt, som arrenderades ut till slåtter] för sina kor, de hade en och två kor de där torparna. För det mesta en ko och sedan några får hade de också. Och det så fick de slå där och bonden hade avstakat ett litet område, som var och en torpare fick slå där. Och det var bra många torpare, så att den bonden hade ifrån de andra torparna också kom och slog så att de kunde ha en fem sex sådana där höslåttor, utdelade. Och på det viset så födde de sina kor, och sedan fick de gå ute på skogen om sommaren och beta, och på åkerrenarna. De ... åkrarna var indelade i två skiften, som de hade att så råg och sätta potatis på. Och de där torparna, de ... det var barnrika familjer. De hade fem och sex och upp till sju barn, varje familj. Och inte var det så hävt [:lätt] alla gånger för dem att föda upp en sådan stor barn­skara. Och deras inkomst var inte så stor, de hade sin ... sitt yrke. Vi hade Smedens, Målars, Skräddars, Glasmästars och sedan var det snickaren, och de hade sina yrken. Så att det var yrkesmänniskor allesammans. - Nå skulle de göra några ... Talades det om dagsverken som ...? - Jo, de skulle dagsverka sedan åt bönderna, men nu minns jag inte hur många dagsverken det skulle vara för [:om] året. Det var nog på en tjugo­tals dagsverken, som de skulle arbeta åt bonden, för det där torpet då. - Nå vem var det som gick på dagsverke? Var det någon skillnad? - Ja, ibland gick hustrun och ibland gick mannen. Hustrun gick på vin­tern hon och kardade och spann, och sedan på vintern kunde gubben gå och hjälpa dem i skogen också. - Nå räknades kvinno- och karlarbete för samma, som dagsverken? - Nej kvinnodagsverke var billigare det. - Jaha. - Jo. - Hur mycket? - Ja, det skilde på en tjugofem penni per dag. En dagspenning då var en och sjuttiofem och två mark allra högst, men annars var det för det mesta en och sjuttiofem, och en kvinnas en och femtio. - Jo men ja ... Jo just det. Men sedan när de gjorde dagsverken åt bonden, räknades de för lika då de där dagarna? - Jo det räknas för lika det. Jo, så att det var dag som dag då.

— in: https://sls.finna.fi/Record/sls.SLS+2269_1971%253A30