File:Fat - Hallwylska museet - 87166.tif

Svenska: Långsträckt, ovalt fat med flat botten. Runt kanten en bård av rocailler i guld.På fotkantens insida ett hål (glaserat) för upphängning. Denna typ av hål började användas 1751 varför fatet ej kan vara tillverkat tidigare. Fabriksmärke samt inristat Lf (1) som är signatur för modellören Louis Le Fief, verksam 1758-1775. L År 1751 beslöt Vincennes aktieägare, vilka finansierade det nystartade företaget som fortfarande var beläget i Vincennes, att framställa en bordsservis åt Ludvig XV. Kungen hade själv bidragit med kapitaltillskott alltsedan 1747 och han var en av företagets trognaste kunder. En mängd nya modeller utarbetades av guldsmeden Duplessis som utfört liknande beställningar sedan 1748. De skisser som gjordes vid detta tillfälle omnämns redan vid inventeringen i oktober 1752 och finns fortfarande bevarade i fabrikens arkiv. Den skiss som motsvarar ovan nämnda uppläggningsfat bär Duplessis namnteckning i bläck, godkännande i blyerts och följande text: "N Uppläggningsfat för Kötträtter för att presentera Terrinerna på Bordssidorna att särskilja från Skissen på Uppläggningsfat märkt L och M, avsedd att presentera Soppskålarna (Pot a L´Oglio) vilka böra stå vid Bordsändarna"(2). Ludvig XV-servisen dekorerades med den himmelsblå fondfärgen bleu céleste som just hade utvecklats, liksom med blommor och frukter i olika färger och en rik gulddekor. Samma modeller användes även senare för andra produkter, som exempelvis detta fat. Dekoren med guldspetsmönster tycks ha kommit i bruk omkring 1760 och fortsatte att produceras under hela resten av seklet. (1) Dauterman (1986, sid. 214) noterar förekomsten av denna stämpel på olika slags uppläggningsfat och anser att de bör tillskrivas modellörren Louis Le Fief, verksam 1758-1775. (2) Inventering D §6 nr. 20 från år 1788 [nr. 34]. Denna typ av uppläggningsfat användes i den så kallade "franska" serveringen, vilket innebar att man delade upp måltiden i "serveringar" genom att på en och samma gång duka upp på bordet alla måltidsrätter enligt de noggranna regler som hade utarbetats av hovmästarna. Varje gäst tog för sig av de rätter som stod närmast till hands. Detta slags servering ersattes i början av 1800-talet av den så kallade "ryska" serveringen som vi använder ännu i våra dagar. Terrinerna var vid denna tid ovala medan soppterrinerna, le pot à Oglio (à Oille), var runda. Pris: Mk 100.