File:Finland Swedish Borgå Östra Nyland dialect 2 young woman SLS 2098 2006 161.ogg

äventyr på skolvägen i skärgården

A: ellär åm vi nu taar dåm här sjussana först så så de däär så (.) så ha man ju noo fått vara så att sejja ganska moodi (.) för at vi ha ju röört åss på svaaga iisar å me iisbryytare å hydråkåptrar å (.) å snööskootrar å (.) til å mee me sparkstötting ti skoolan å sådäär å (.) å nåångång ha snööskootärn fasna (.) å man ha fått gåå (.) då å ja kåmmär til eksempel ihååg een gång näär näär de däär påstiljoons snööskootär fasna i en i en sprikka de hadd blivi undär natten hadd de bilda de bildats en sprikka i iisen å så hadd de fari snöö påå I: mm A: så man såå inga den däär s- sprikkan (.) å å när han tjöörd däär sen så sjönk (.) reven på snööskootärn neer i dendäär smörjan såm fanns där (.) å vi klettra först övär (.) han laga sånhäna sjiivår (.) för vi satt i ett sånhänt sleepe eftär snööskootärn å han laga I: va ni mee när dedäär hend A: joo joo I: ni va mee jaa jaa A: vi satt i s- vi satt i de där sleepe dåå å I: va ni på veeg ti skoolan A: jåå I: jåå A: sjo (.) å de däär (.) å så laga han en sån här sjiiva såm var en deel aav de här sleepe såm han sjelv hadd byggt I: mm A: så (.) så laga han den övär sprikkan å så klettra vi övär däär I: mm A: å så saa han att nu fåår ni börja gåå moot fastlande (.) å de va noo åtminståne åtta kilåmeetär kvaar (.) å ja troor at ja jikk på fyyran kansje å brorssan jikk på triian (.) så att ja va då tiie å han va niie åår gamla I: jaa A: å de där å så börja vi å gåå (.) å de sku ju annars ha gått braa men när vi just den (.) den daagen så (.) så sku vi haa sjiidteevling i skoolan så vi hadd fäärdit månåna[1] på föttärna I: åj nej A: å å de däär (.) å de jikk snöösörja uutan att övärdriiva nestan åpp ti kneena I: jåå-å A: å däär jikk vi v- me våra lååga kalla månår å (.) å de där ja trodd noo att nu förfryysär ja föttärna I: mm A: för att de va noo (.) de va noo faktist elendit (.) å så roopa han åt åss att nu ska ni (.) nu ska ni g- fösööka hitta veegen att däär e liksåm betär ti gåå I: de va va de juust endå A: jåå de va juust noo I: så de va int så tiidit på mårån A: nää nää så de va noo på våårvinttärn seekärt I: mm mm I: nå hur sluuta de däär sen den däär fää- A: jaa de där eeventyyre jaa I: mm A: de sluuta på de viise att att (.) att vi faktist hamna[2] å gåå hela veegen I: mm A: att vi såå noo när han kåmm (.) men han kund int stanna för då sku han ha fasna i snöösörjan me snööskootärn I: mm A: så han kund bara tjööra förbii (.) å så fikk vi gåå hela de här åtta kilåmeetär

A: Eller om vi nu tar de här skjutsarna först så, så det där så, så har man ju nog fått vara så att säga ganska modig. För att vi har ju rört oss på svaga isar och med isbrytare och hydrokoptrar och, och snöskotrar och, till och med med sparkstöttning till skolan och så där och. Och någon gång har snöskotern fastnat och man har fått gå då. Och jag kommer till exempel ihåg en gång när, när det där postiljons snöskoter fastnade i en, i en spricka. Det hade blivit under natten, hade det, bildade det, bildats en spricka i isen och så hade det farit snö på. I: Mm. A: Så man såg inte den där s- sprickan. Och, och när han körde där sedan så sjönk röven på snöskotern ner i den där smörjan som fanns där. Och vi klättrade först över, han lagade sådana här skivor, för vi satt i ett sådant här släp efter snöskotern och han lagade. I: Var ni med när det där hände? A: Jo, jo. I: Ni var med, ja, ja. A: Vi satt i s- vi satt i det där släpet då och. I: Var ni på väg till skolan? A: Jå. I: Jå. A: Jo. Och det där, och så lagade han en sådan här skiva som var en del av det här släpet som han själv hade byggt. I: Mm. A: Så, så lagade han den över sprickan och så klättrade vi över där. I: Mm. A: Och så sade han att nu får ni börja gå mot fastlandet. Och det var nog åtminstone åtta kilometer kvar. Och jag tror att jag gick på fyran, kanske, och brorsan gick på trean, så att jag var då tio och han var nio år gamla. I: Ja. A: Och det där, och så började vi gå och det skulle ju annars ha gått bra men när vi just den, den dagen så, så skulle vi ha skidtävling i skolan så vi hade färdigt monorna[1] på fötterna. I: Oj nej. A: Och, och det där, och det gick snösörja utan att överdriva nästan upp till knäna. I: Jå. A: Och där gick vi v- med våra låga, kalla monor och, och det där jag trodde nog att nu förfryser jag fötterna. I: Mm. A: För att det var nog, det var nog faktiskt eländigt. Och så ropade han åt oss att, att nu ska ni, nu ska ni g- försöka hitta vägen att där är liksom bättre att gå. I: Det var, var det ljust ändå? A: Jå, det var ljust nog. I: Så det var inte så tidigt på morgonen. A: Nä, nä, så det var nog på vårvintern säkert. I: Mm, mm. I: Nå, hur slutade det där sedan den där fä- A: Ja, det där äventyret, ja. I: Mm. A: Det slutade på det viset att, att, att vi faktiskt hamnade[2] att gå hela vägen. I: Mm. A: Att vi såg nog när han kom, men han kunde inte stanna för då skulle han ha fastnat i snösörjan med snöskotern. I: Mm. A: Så han kunde bara köra förbi och så fick vi gå hela det här åtta kilometer.

[1] månåna 'skidpjäxorna' [2] hamna 'blev tvungna'

— in: https://sls.finna.fi/Record/sls.SLS+2098_2006%253A161